Introduktion till paradisets fågelblommor (Strelitzia)

Strelitzia är ett litet släkte av växter som härstammar från Sydafrika. Det anses endast innehålla 6 arter, även om det finns viss osäkerhet om några av dem, liksom nya alltid kan tillkomma. Tyvärr används vissa av de "gamla" namnen fortfarande i handeln så att konsumenter kan tro att de köper den mycket sällsynta Strelitzia parvifolia, när det i själva verket bara är den vanliga Strelitzia reginae.

De sex accepterade arterna är:

• Strelitzia alba (synonym augusta) – Vit papegojblomma
• Strelitzia caudata – Bergspapegojblomma
• Strelitzia nicolai – Stor vit papegojblomma
• Strelitzia parvifolia - Smalbladig papegojblomma
• Strelitzia reginae (synonym parvifolia) – Papegojblomma
• Strelitzia juncea – Afrikansk ökenpapegojblomma

Det är framför allt Strelitzia reginae och Strelitzia nicolai som är kända som trädgårds- och krukväxter. S. nicolai har på senare år blivit otroligt populär och kan köpas på många ställen. Detta beror förmodligen på dess vackra, tropiska utseende och relativt enkla skötsel. Få vet dock att växten blir ganska stor (upp till 10 meter) och på sikt växer sig för stor för de flesta vardagsrum. Tyvärr är det också först när växten är stor (2,5 meter eller mer) som den börjar blomma. Vi har vår Strelitzia nicolai stående utomhus på sommaren och förvarar den sedan i stora växthus under vintern. Den blommar nu nästan varje år. Strelitzia reginae är däremot en uppenbar krukväxt, eftersom den inte blir så hög och inte behöver en omöjlig storlek för att blomma. Denna växt ses tyvärr sällan till salu och när den gör det, är det oftast till höga priser.

Utseende

Deras utseende kan påminna om bananplantorna, och därför kallas Strelitzia nicolai ibland även för vild banan. Förbipasserande, här hos oss, kommenterar ofta våra växter som vackra bananpalmer😊 De har dock inget med bananplantor att göra. Bananplantor är dessutom inte palmer som många felaktigt tror, utan snarare en ört. Bladen på strelitzia är stora och vintergröna och har samma utseende som bananblad, även om stjälken (petiolen) är längre hos Strelitzia. Dock skiljer sig Strelitzia juncea genom att ha otroligt tunna blad, nästan bara stjälk, så det mer liknar långa, runda och gröna rör. Bladen sitter mitt emot varandra, vilket ger dem ett nästan solfjäderformat utseende. Strelitzia nicolai är den största av arterna och kan nå en storlek på upp till 10 meter. Strelitzia caudata blir något mindre än nicolai, och de övriga arterna blir max 2-3,5 meter höga. Det finns en dvärgversion, Strelitzia reginae ”dwarf”, som bara blir cirka 1 meter hög. Den är dock mycket sällsynt att hitta, men vi har haft tur några gånger.

Blommorna är där Strelitzia plantorna verkligen sticker ut. De utvecklas från bladskidorna på äldre blad, och i början kan man tro att det ”bara” handlar om ett nytt blad. Dock utvecklas de alltid från sidan, där ny bladtillväxt sker från plantans centrum. Blommorna är mycket stora och med det karakteristiska ”fågel”-utseendet. Färgerna varierar i vitt, blått, gult och orange beroende på art. Pollinering av blommorna är högst specialiserad och sker endast med hjälp av fåglar som besöker blommorna för deras nektar. Utanför deras naturliga livsmiljö är det därför också sällsynt att blommorna blir pollinerade och utvecklar frukter. Önskar man pollinera blommorna, måste det därför ske med mänsklig hjälp. Här ska man vara medveten om att en växt inte kan pollinera sig själv. Man måste därför ha två blommande, separata, växter för att lyckas med konstgjord pollinering. Man kan dock försöka frysa ner pollen, om ens växter inte blommar samtidigt. Vi har faktiskt tidigare lyckats med att konstgjort pollinera våra blommor.

Skötsel av Strelitzia plantor

Bortsett från Strelitzia juncea, är skötseln ganska lik för de olika arterna. De kräver stora krukor/behållare, då de tyvärr inte tål den svenska vintern, och det därför måste vara möjligt att flytta dem inomhus när frosten kommer. De måste därför vara inomhus under vintern, vilket de dock klarar bättre än många andra växter. Generellt om skötseln är:

• Jord
  God väldränerad och näringsrik jord (vi rekommenderar vår Calathea & Maranta jord)
  Man kan också använda god krukmull blandad med lite lera och perlite
  
  
• Vattning
  Vattnas väl under växtsäsongen. Mindre på vintern. Kan tåla att torka ut.
  
  
• Ljus
  Delvis till full sol. Dock ska man vara lite försiktig med vårsolen, som kan vara skarp och bränna bladen. Det är därför nödvändigt med en tillvänjningsperiod, där många t.ex. ställer sin Strelitzia i skuggan av ett träd och så småningom flyttar den mer och mer ut i solen till sin plats.
  
  
• Vind
  Särskilt de stora arterna som Strelitzia nicolai och caudata kräver lite skydd, då vinden kan slita sönder bladen
  
  
• Gödsling
  Gödsla väl under växtsäsongen med normal ekologisk växtnäring. Ingen gödning på vintern.
  
  
• Övervintring
  Strelitzia tål inte frost. De måste därför vara inomhus under vintern. Här placeras de ljust och gärna lite svalt (cirka 10 grader). De klarar dock också normal rumstemperatur. Under vintern kan det vara en bra idé att spraya dem med vatten då och då för att höja fuktigheten lite. De stora arterna kan vara svåra att få plats med med tiden och här rekommenderar vi att man lämnar in dem för växtförvaring för bästa resultat den efterföljande sommaren.

Förökning av Strelitzia plantor

Plantorna förökas antingen från sidoskott eller frön. De bildar inte så många sidoskott, så om man vill ha nya plantor är det oftast enklast (och billigast) från frön. Frön är lyckligtvis också ganska lätta att få att gro, särskilt om man kan få tag i färska frön. Här följer vår guide för att gro papegojblommor (Strelitzia) från frön.

1. Börja med att ta bort de orange hårstråna från fröet. Detta gör samtidigt att fröet blir lite repigt i skalet (stratifierat), vilket påskyndar groning.
2. Lägg fröna i 30 minuter i en 3% väteperoxidlösning (detta steg kan hoppas över)
3. Lägg fröna i ljummet vatten i 24 timmar
4. Så nu fröna i kaktusjord eller såjord. De ska sås på ett djup av ungefär fröets längd. Alternativt kan man lägga fröna mellan några lager fuktigt hushållspapper och placera dem i en påse. Krukor eller påsen placeras på en ljus och varm plats. Används påse-groddmetoden, kontrolleras fröna regelbundet. När fröna börjar gro, sår man dem i små krukor.
5. Plantera om plantorna när de börjar visa tecken på att de behöver mer utrymme. Strelitzia har mycket stora och tjocka rötter, och kan nästan trycka sig ur krukorna. Då är det dags för en ny kruka.

Lycka till.